ett år går fort

Ett år sen jag tog mina saker och flyttade ut från udden…..
Oj vilken berg & dalbana det har varit känslomässigt
Kravlade mig upp över ytan och reste mig igen.
Så mycket nya människor man mött under året som gått, människor som på ett eller annat sätt har eller kommer att ha betydelse i mitt liv!

Just nu känner jag mig vilse och rotlös, mycket på grund av jobbet, blev ju lite tokigt med olyckan och jag vet ärligt inte hur det ser ut längre fram och det ligger och gnager i tankarna hela tiden.
Känner mig ensam. Visst jag har en massa goa människor i mitt nätverk men ensamhetskänslan tillhör nog mest avsaknaden av en karl, någon man kan krypa upp bakom ryggen på och känna värme och närhet av, det behöver vi alla få.

Allt löser sig nog så småningom

Följa magkänslan och hoppas den leder en rätt!