Men snacka om att vi blir asociala, eller det kanske bara är jag….?!

Filosoferade på det nu när jag städade

Om jag hård drar i min telefonbok så behöver jag endast ~10 nummer i den, resten är egentligen ”bra att ha nummer”, utifallatt, prata nån gång i månaden nummer osv…

Har man vänner & har man sociala vänner eller hur är det egentligen?
Finns det nåt som kan heta så?

Sitter vi alla framför fejjan & kollar av statusuppdateringar på samma sätt som mejlen nuförtiden? Ibland blir jag superless & vill bara avaktivera men då blir jag bara lite mindre aktiv så går det över, på både gott och ont.

Det roliga med fejjan är att man har hittat dom gamla klasskompisarna från både grund- & gymnasietiden. Men hur ofta skriver man till dessa? & hur ofta skriver dom till mig?
-Nästan aldrig, blir svaret på det. Är dom sociala vänner eller är vi bara nyfikna på varann?

Om man inte umgicks under skoltiden eller på fritiden förr, varför ska man vara ”vänner” nu?. 
Jag kan ju inte påstå att jag tillhörde ”innegänget” utan var den som oftast och alltid var utsatt för mobbing & hade ”nördstämpen” på mig.
Är det som med återträffar? man vill veta hur det gått för alla?

Kan känna att jag & sambon är fruktansvärt asociala ibland. Vad finns att skylla på? Ingenting! Jag har varit fruktansvärt emot att träffa folk under tiden jag var som störst men nu börjar det sociala behovet återvända igen, men vem finns kvar?

Vet egentligen inte vad jag ville med detta & jag antar att ni inte fattar nåt av mitt svammel så nu går jag ut & städar taxin istället!

Ha en bra dag ! =)